Vi tog ett snack med mamma Gun-Britt och fick en underhållande historia om bilar...
Kim var en glad liten kille som tyckte om bilar och sånt som grabbar tyckte om dvs ”cowboyser” och så. Det finns några episoder som etsat sig fast i minnet och det är händelser som inträffade tidigt på 80-talet.
När Kim var i 3-årsåldern så noterade han tydligen hur det var att köra bil och att man för detta behövde bilnycklar. Bilen var parkerad på garageplanen på Mårdvägen i Storvreta och Kim visade tidigt hur företagsam han kan vara. Han tog nycklarna ur pappas jacka, gick ut i bilen och vred om nyckeln. Som tur var så var 1:an ilagd och bilen stod ganska nära garageporten så bilen hoppade bara fram och stannade mot garaget. Vi upptäckte inte bilfärden men resultatet.
Vi ett annat tillfälle så fick han en bil som kunde manövreras via en sladdanslutning. Bilen var ”nästan radiostyrd”, men Kim ville ha den ”riktigt radiostyrd”, varför han klippte av sladden närmast bilen. Vi tyckte och förklarade att bilen inte kommer att funka utan sladd, varpå Kim sa att han ville ha en radiostyrd bil. Det installerades en ny sladd som efter ett tag även den klipptes av. Trägen vinner och det införskaffades senare radiostyrda bilar i hushållet.
Vid sidan av bilintresset fanns naturligtvis också bollintresset. Det var bollar av alla slag, pingisbollar, tennisbollar, fotbollar och innebandybollar. Det spelades både ute och inne, från tidig morgon till sen kväll och vart man än gick så nog sjutton trampade eller snubblade man på något runt.
Jag kan än idag höra ljudet av innebandyklubbans skrapande i golvet och bollens ljud när den går i väggen. Mestadels var det bara positivt men ibland ville man liksom ha lite lugn och ro och då fick man försöka locka med något som var roligare, men det var inte lätt. För vad kunde vara roligare än att trixa med boll och klubba. Matcherna på gatan mot lillebror Dan kunde gå hett till men för det mesta hade de väldigt kul tillsammans och ofta också med sina kompisar.
Episoder från verkligheten av mamma Gun-Britt