Allt började i en sliten gympasal 1989. Det slutade i världens största innebandyevenemang. Och då har Peter Wennberg bara kommit halvvägs i sitt jobb med Storvretacupen.
− Det gäller att inte se problemen. Hade jag sett problemen så hade jag slutat för länge sen.
Den raspiga rösten tystnar.
Ögonen plirar piggt när de söker kontakt.
Munnen börjar le.
Sen kommer det än mer raspiga skrattet.
Några lunchgäster som sitter ett par bort vrider snabbt huvudena mot oss, innan de efter någon sekund återupptar samtalen och fortsätter äta sina köttbullar. Att mannen med skrattet är en av anledningarna till att de just sitter i nybyggt lyxiga IFU Arena och äter lunch, det verkar man inte reflektera över alls.
Och då är det som Peter Wennberg önskar.
Han får vara anonym.
Den gråhårige 57-åringen har mött upp i en uppknäppt klubbjacka, ett par svarta jeans och ett par välanvända Foppa-tofflor för att svara på en enda fråga, och Wennberg säger sig vara redo att berätta allt.