Daniel Paulsson, till vardags kallad ”DP”, är föreningens yngsta ledare. Daniel är en ung man med stor talang och många järn i elden. Han har ett stort hjärta och engagemang för verksamheten i Storvreta IBK. Vad sägs om det här:
Daniel är född 1989. Han har spelat innebandy i Storvreta IBK under ca 10 års tid men även varit tränare i 3 år. Förutom det egna laget (P92:43), som han är huvudcoach för, har han varit med i satsningen till både ungdoms-SM och junior-SM tillsammans med andra tränare i föreningen. Han är domare men har nu trappat ned lite på det egna dömandet. Han lägger föreningens klubbdomarschema men hoppar in själv om det saknas domare till någon match. Han är med i satsningen inom Storvreta Ungdom som gäller både bredd och elit. Daniel finns med som coach såväl i USM och JSM som i lokala herr 6:an, lokala juniorserien och seriespelet i P16. Vid sidan om detta stöttar han även P94-laget i föreningen med träningshjälp och på matcher. Som om inte det vore nog åker han på i stort sett alla A-lagets hemmamatcher och även en del bortamatcher. Allt för att lära sig mer om innebandy och ta till sig kunskap som han har nytta av i sitt eget värv som tränare och coach. Han lägger ned 15–20 timmar varje vecka på innebandy och då pratar vi om en kille som tog studenten för knappt ett år sedan och som nu jobbar heltid som snickare. Han hinner med både jobb och innebandy trots att schemat ibland är fullspäckat.
– Det fungerar bra för det mesta, några gånger har jag behövt ta ledigt fån jobbet men det är inga problem, säger Daniel.
När Daniel slutade spela innebandy för egen del vid 15-16 års ålder var han redan en mycket duktig domare. Han är steg 3 utbildad och började döma matcher redan i 13-årsåldern. Inför denna säsong har Daniel trappat ned lite på det egna dömandet till förmån för de yngre klubbdomarna i Storvreta IBK. Han har hand om föreningens schemaläggning för klubbdomarna, de som dömer serier under P/F 12. Om det kniper hoppar Daniel in själv och dömer men annars fungerar han som mentor för de yngre killarna och tjejerna i föreningen som nyligen gått steg 1 utbildning för domare.
– Vi pratar ofta om spelare som talanger men här har vi en ledartalang som föreningen ska ta hand om. Han är inte riktigt flygfärdig ännu men han har tiden för sig att utbilda sig och skaffa sig erfarenhet för att bli en riktigt bra tränare, ledare och coach, säger Torbjörn Paulsson, ungdomstränare och tränarkollega till Daniel.
Varför slutade du spela innebandy Daniel?
– Laget jag spelade i var inte det mest framgångsrika om man säger så och jag kände väl att jag började tröttna på att spela själv. Då dök det här med att vara tränare upp och det nappade jag på. Jag höll på med fotboll i några år också men slutade med det i tidig ålder.
Varför gillar du innebandy då?
– Det är en rolig och snabb sport där allt kan hända.
Daniel började sin tränarkarriär i föreningen genom att hoppa in i tränarstaben för P91. Under sitt andra år som tränare fick han frågan om att även bli en del av tränarstaben i P92. Sin andra säsong som tränare var han alltså med i två lags tränarstaber men kände att det inte skulle hålla i längden. Från och med denna säsong är han huvudtränare i P92:43 och vid sin sida har han Torbjörn Paulsson och Mikael Jansson som också är hans farbror respektive morbror. Han kände att det skulle vara både roligt och inspirerande att få vara en del av laget där han också har några av sina kusiner.
Hur är det att träna killar som bara är några år yngre än dig själv?
– I början när jag klev in i tränarrollen fanns det en del föräldrar som var skeptiska till hur det skulle fungera med tanke på den lilla ålderskillnaden mellan mig och spelarna. Men det har inte varit några problem alls. Det är riktigt roligt och grabbarna lyssnar alltid på vad jag och mina tränarkollegor har att säga, för de är stora nog att förstå att vi är där för deras skull och det är dem vi vill utveckla. Fast det är klart att man får höja rösten och bli lite förbannad någon gång ibland, konstigt vore väl annars.
Beskriv hur en vanlig innebandyvecka ser ut för dig.
Måndag: Kl. 18.30 Ledarmöte med ledarna från junior, -92,-93. Planering av kommande helgs matcher. 19.00 Bänkar mig framför TV:n och kikar på SSL. Planerar tisdagens träning.
Tisdag: Träning med P92 (20.15–22.00)
Onsdag: Hjälper till på P94 träning med övningar och tips. (19-21)
Torsdag: Träning med P92 (18.45–21.00)
Fredag: Nästan alltid ledigt.
Lördag/söndag: Kan vara upp till 3 matcher, beror helt på hur spelschemat ser ut.
Hur löser ni logistiken med alla seriematcherna?
– Vi har många ledare som lägger ner mycket tid och energi för att få detta att snurra. Vi har möte varje måndag för att planera kommande helgs matcher, utan det mötet varje vecka skulle det inte fungera.
Vad tycker du om årets satsning i Storvreta Ungdom? Har det fallit väl ut och har det varit mycket jobb?
– Jag tycker att satsningen i Storvreta Ungdom är klockren och verkligen på tiden, det fungerar för det mesta bra men givetvis finns det mycket att förbättra i en sådan här stor satsning med så mycket folk inblandade. Det vore konstigt om det skulle fungera smärtfritt första säsongen. Det har varit mycket jobb och många olika möten men det har också givit resultat och det känns bra.
Tycker du att innebandyn ger dig någonting tillbaka och vad betyder det för dig?
– Jag tycker att jag själv utvecklas hela tiden på något sätt och försöker hela tiden lära mig nya saker för att bli en bättre tränare och coach. Feedback är ju väldigt roligt att få och att folk verkligen uppskattar det man gör känns bra och det ger mig mera energi.
Daniel har själv dragit ett mycket stort lass i Storvreta Ungdoms satsning på USM P16 i år. Hela sommaren både höll och planerade Daniel träningar och träningsmatcher för att sedan på höstsidan åka på cuper och arrangera team-buildingläger för den trupp som sedan skulle representera Storvreta U i kvalet och det vidare avancemanget till USM. Laget slogs ut i det regionala slutspelet uppe i Mora men det var ändå ett steg längre än förra årets USM-satsning där Daniel också fanns med i tränarstaben.
– Inför nästa års kval ska vi komma ännu mer förberedda, säger Daniel som körde satsningen på USM tillsammans med sina tränarkollegor i Storvreta P92:43. Det var många timmars slit Daniel lade ned på USM-laget vid sidan om den vanliga träningen med sitt lag. Truppen i USM bestod av båda spelare födda 1992 och 1993. Han kände inför USM kvalet att om de skulle ha en chans att gå lite längre än säsongen innan så ville han göra det seriöst från start.
Var det något moment där du kände att du skulle behövt mer erfarenhet, mer stöttning eller något annat i USM-satsningen?
– Vi åkte tyvärr ur i Regionslutspelet i Mora och där kände jag att jag hade behövt lite mer tips och råd av en mer erfaren tränare i vissa moment.
Har du själv några önskemål om vad föreningen skulle kunna erbjuda dig i framtiden i form av utbildning, mentorskap eller liknande?
– Det är klart att en del utbildningar skulle vara intressanta. Men jag tycker inte att jag kan få bättre mentorer än de jag har. Jag har fått tips och råd många gånger av både Stefan Forsman och Micke Holmgren som är tränare för A-laget. Även div.2 tränarna och Markus Puskala har jag bra kontakt med och får hjälp om det behövs.
Vid sidan av Marcus Puskala och Magnus Jansson i Storvreta Ungdom, fanns Daniel med som ”lärling” i det juniorallsvenska lag som Storvreta Ungdom representerade med i årets junior-SM.
Vad har du lärt dig genom att delta där?
– Oj, det är massor, man lär sig nya saker varje gång det är match. Pucken (Marcus Puskala) har tränat Storvretas elit- lag för några säsonger sen och kan väldigt mycket om innebandy och Magnus har varit med otroligt länge i Storvreta IBK och är också väldigt duktig och kunnig när det gäller innebandy. Jag tycker att det är roligt och inspirerande att få vara med i juniorlaget som ska spela SM-slutspel i Hudiksvall 7-8 Mars, det utvecklar mig själv som tränare och coach samtidigt som jag drar mitt strå till stacken när det gäller coachningen.
Du ser nästan varje hemmamatch för herrarna, tycker du att man lär sig något av att även titta på SSL-matcher? Är det något du kan dra nytta av i ditt eget utövande som tränare?
– Självklart lär man sig en del saker av att titta på A-laget. Jag tycker det är intressant att titta på hur tränarna och även hur spelarna agerar i vissa situationer. Jag och min morbror brukar sätta oss precis bakom avbytarbåsen för att lyssna på vad som sägs på plan men framför allt i båset.
Slutligen, hur är det att träna ett lag tillsammans med sin farbror och sin morbror?
– Det är perfekt, vi har en öppen dialog där man säger vad man tycker och tänker. Vi har daglig kontakt och känner varandra utan och innan och kompletterar varandra bra. Det är en av nycklarna till att det går så bra för Storvreta Ungdom IBK Team P92, säger Daniel stolt.
Text: Marika Gustafsson
Artikeln publicerades 1: gången: 2009-03-17